manaden. Det var de fula strumporna som gav henne kraft
att forvanda stilen och skriva kortet till sej sjalv. Och det var egentligen for deras skull hon nu satt har ensam och grat tyst inne i grammofonmusiken och halvskymningen.
- Ni far inte skicka dem forran efter kvart over fem,
hade hon sagt i blomsteraffaren. Och hon hade smasprungit hela vagen hem4 fran kontoret. I tamburen hade hon haft brattom att fa av sej kappan och mossan, Och i koket hade Egon redan setat5 vid bordet. Modern hade statt vid spisen med den grona stickkofta stramande over ryggen. Och pa byran hade strumporna legat kvar precis som hon lagt dem i morse.
- Hej, hade hon sagt. Har det kommit nan post?
- Vad skulle def vara? hade modern svarat utan att vanda pa huvet.
- Nage6 gratulationskort eller...
- Vem tusan tror du skulle skriva till dej, hade Egon sagt pa sitt vanliga forargliga satt.7
Det hade kants kymigt och gjort ont8 som det alltid gjorde nar han hanade henne for att hon inte hade nagra vanner eller nagon pojksallskap. For det var det han menade. Det menade han alltid. Och sa ofta han kom at9 drev han med henne for att hon var ful och for att ingen karl brydde sej om henne. Ibland nar han var for svar gick hon for sej sjalv och grat, ibland blev det brak. Da holl modern alltid ined Egon, for Egon var hennes vackraste barn och vackra barn far alltid medhall. Men hon var den fula och henne hade de ratt att hacka pa. En ful manniska tycker ingen synd om. - Du far val annonsera om du inte vill ga i graven med din oskuld, brukade Egon saja och flina och han blev visst aldrig trott pa att pika henne. Jamt nar de var tillsammans holl han pa.10 Och anda blev hon inte van vid det. Varje gang gjorde det ont pa nytt.
Fast inte sa mycket i kvall, for i kvall visste hon det dar andra. Och hon smalog lite nar hon satte sej till bords och sa bara:
- Nan kanske.
- Vem i helskotta da.11
Hon bredde sej en smorgas utan att svara. Oron satt i henne och hon sneglade ofta at tamburen. Pa byrahornan lag yllestrumporna och Egon gick pa:
- Dom uppvaktade dej val pa jobbet kan jag forsta, sa han i tuggorna.12 Blommor pa bordet forstas och tal av chefen.
Maj satt och stirrade ner i maten. Det gjorde ont som vanligt, men vanta bara. Egon fortsatte:
- Nar var vackra fakturaskriverska13 i dag fyller tjugi...
- Ta mer kottbullar, Egon, sa modern.
Vid saftkramen ringde det pa dorren. Maj spratt till. Modern gick och oppnade. Egon holl mun for en stund. De horde moderns-rost utifran tamburen. Nej, det ar val fel. Maj Svensson? Jo, jo hon bor har. Dorren drogs igen och
modern kom tillbaka ut i koket. Hon hade en blombukett med sej.
- Jag begriper inte, sa hon, den ar till dej.
Hon rackte den till Maj och Maj kande att hon Var alldeles rod i ansiktet. Med fumliga hander fick hon av papperet. Fem roda rosor. Och ett litet vitt kort instucket i buketten.
- Vem ar den ifran? sa modern. Nyfiket. Maj laste tyst.
- Ta hit, far jag se, sa Egon och ryckte till sej kortet. Han laste hogt: "Mina hjartevarma gratulationer pa fodel-sedagen.14 Tillgivne K." Ah, kyss mej. Vem fan ar K.?
- Maj, vem ar det ifran? sa modern otaligt.
- Nan pa kontoret, sa Maj hemlighetsfullt och tog fram en vas och satte blommorna i vatten.
- Men vem ar han?
- Forsaljare, sa Maj.
Och sen hade debatt dra ur henne ord for ord och hon hade njutit av att kanna overtaget.15 Bara lite i sander fick de veta.
- Rosor som ar sa dyra. Och fem stycken. Han matte ha det bra stallt.16
- Ajavars.17 Han har bil ocksa.
- Har du kant honom lange?
- Nej, han ar ganska ny hos oss.
Efter disken hade Maj tagit pa sej sin basta klanning. Hon hade haft brattom och nar modern fragat om hon skulle ut hade hon bara svarat: "Um."
- Ar det honom du ska traffa?
- Kanske.
Och sen hade modern sagt en massa om att hon skulle val vara forsiktig och ta vara pa sej och det hade latit dumt och falskt och Maj hade gatt utan att svara. Hon hade halvsprungit tills hon kommit langt hemifran och sen hade hon slunkit in pa kondiset och satt sej.
Och hon har setat har i det morka hornet. Lange. Flera timmar. Rosornas triumf ar over. De star hemma pa koksbordet i en kantstott vas.18 Och pa byrahornan ligger den enda riktiga fodelsedagspresenten. Hon grater tyst. Och nar servitrisen sajer att de skall stanga reser hon sej bara och gar. Tillbaka.
ANMARKNINGAR
1 halvsjaskiga - зд. грязный, неубранный
halvsjaskig=slarvig, nersolad - неаккуратный, неопрятный
2 ett par hanfullt fula yllestrumpor - пара вызывающе-безобразных шерстяных чулок
3 och ytterst ute var det de - ив конечном счете именно они * hon hade smasprungit hela vagen hem - она почти бежала всю дорогу домой; att smaspringa=att springa tamligen langsamt, att halvspringa
5 setat=suttit setat - архаичная форма супина глагола att sitta.
6 nage=nagot (разговорная форма)
7 pa sitt vanliga forargliga satt - в своей обычной неприятной манере
8 Det hade kants kymigt och gjort ont - Было неприятно и больно
kymig (разг.)=obehaglig, otrevlig - неприятный 9och sa ofta han kom at при первой возможности
10 Jamt nar de var tillsammans holl han pa. - Как только они оказывались вместе, он принимался за старое.
11 Vem i helskotta da? - Кто же тогда, черт побери? helskotta=helvete - ад