- Nagra ord bara innan du gar upp och halsar pa dom andra, sa Jojje. Vi har som du forstar en del regler som maste foljas. Halv elva ska du vara hemma pa vardagar, alltsa mandag - torsdag. Fredagar och lordagar ar det utstrackt tid,7 om du inte jobbar pa lordan, forstas. Sondagar ska du vara inne klockan elva. Vardagar ska det vara tyst elva och sondagar halv tolv. Om du behover vara ute langre nan gang ar det bara att saja till,8 vi ar inte sa stranga har men vi maste ha vissa regler for att dom som jobbar ska orka upp om rnornarna. Later det besvarligt?
- Naa...
- Det ordnar sej nog,9 sa Jojje. Han kunde inte vara mer an trettio ar, men hans har borjade redan fa gra stank.10 Han sag lugn och saker ut, fast anda anade man att han hade bekymmer. Det var pa ogonen man sag det; de sag trotta ut. Nar han rabblade tider och forhallningsorder11' sag han ut som om han funderade over nagot helt annat, som om han redan var i fard med att planera nasta steg. Hur manga nykomlingar hade han tagit emot pa sitt tranga kontor? Hur manga hade han lycktas med? Och hur manga hade han misslyckats med? Hur kande en forestandare sina grabbars misslyckande? Som ett personligt nederlag eller som nagot oundvikligt, yrkets avigsida?12 Jojjes jobb vill jag inte ha! tankte Kenta.
- Hur har du det med jobb? fragade Jojje som om han hade last Kentas tankar. Kenta skakade pa huvudet.
- Du vill garna ha nagot mekaniskt arbete, vill jag minnas.13
- Ja, helst.
- Det ar svart att fa in dej nar du inte har nagon vana alls. Vi far forsoka med yrkesskolan14 ocksa, men det kan inte bli forran nasta ar. Till dess far du kanske rakna med att ta nagot pahugg.15
Ibland kan det vara marigt16 att fa tag i nagot lampligt, fast lite har det ju lattat pa arbetsmarknaden. Du har inga kanningar sjalv i stan?17
- Na.
- Inga slaktingar eller bekanta?
- Naa... jooo... fast inte som jag umgas med.
- Naha, sa Jojje och smulade cigaretten i askkoppen med en snabb gest. Jag forstar.
Gjorde han? Ja, kanske stod det nanstans i papperen om morsan,18 tankte Kenta. Han hade hennes adress men han hade ingen aning om var gatan lag. Inte for att han tankte soka upp henne, det tjanade anda inget till efter tretton ar. Han hade inget minne av henne - utom fotografiet. Han visste inte heller varfor han hade sparat det under alla ar. For att ha nagot att hata, kanske. Hata, forresten, han brydde sig inte om henne. Inte mer an hon brydde sig om honom!
- Jag fragar bara for att du ska veta att vi garna tar emot besok av dina anhoriga eller andra bekanta. Men kom ihag att saja till husmor om du har matgaster.19
Jojje bladdrade bland sina papper, strok med en hand under haret som ideligen foll ner i pannan och sa:
- Ja, det skulle val vara allt sa lange. Det dar med jobb far vi aterkomma till. Och sa en sak till: atta kronor om dan tar vi for mat och uppehalle nar du far egen inkomst. Ska vi ga upp och halsa pa dom andra? '
Kenta reste sig. Klumpen i magen hade kommit tillbaka. Det var "dom andra" som skramde honom.
Skralet och skratten hade tystnat fran overvaningen. Pingpongbollen studsade inte langre. Visste grabbarna om att en nykomling var pa vag? Satt de uppradade och vantade pa honom?20
Jojje gick fore i den gamla slitna trappan. De kom upp i en likadan korridor som lopte genom husets bottenvaning. Stangda dorrar med nummer utanpa kantade deras vag, men fortfarande syntes inga manniskor till. Huset tycktes utrymt.21
I dagrummet halvlag22 fyra grabbar i varsin fatolj och halsade cocacolaflaskor.23 Mitt pa golvet stod en bordtennisbord, och pa bordet lag en racket over en boll. Ingen av de fyra reste sig nar Jojje klev in i rummet med Kenta efter sig. Klumpen bara vaxte.
- Hej grabbar, sa Jojje, det ar visst dags att vadra, ' va?
- Hur skamd luft som helst bara den inte ar kall,24 sa en ganglig grabb25 med svart mustasch och morkt lockigt har.
Han reste sig, drog med en hand bort svettdropar vid harfastet och kastade upp coeacolaflaskan i luften. Just som Kenta vantade pa att den skulle krossas mot golvet dok den gangliges seniga hand ut och nop flaskan.
Jojje log sitt trotta leende och Kenta pustade ut.
- Det har ar Kennet Persson, grabbar, sa Jojje. En ny kompis. Det har, Kenta, ar Conny Svedberg, men vi brukar kalla honom for Turken.
- Tjena,26 sa den svartharige. Nar ska du ha inkilning, da?
- Hej, sa Kenta. Inkilning, vad ar det?27
- Bry dej inte om honom, sa Jojje. Sant har vi inte har. Det har ar Peter Eriksson.
En lang, smal grabb i bruna manchesterbyxor28 och gul troja ormade sig upp ur fatoljen29 bredvid Kenta.
- Mej kallar dom for Dyrken, sa han och strackte fram en hand.
- Sune Hansson, fortsatte Jojje. Ni tva ska dela rum, forresten.
En blek grabb med oroliga ogon och fuktiga hander reste sig.
- Hej da, sa han. Det gor inget, jag har gott om plats. Jojje log svagt och klappade honom pa axeln.
- Vi har bara tva enkelrum har, sa han. Det ena har Turken och det andra har Nisse Grann har.
Nisse Grahn hoppade upp ur fatoljen som en boxare som hor sitt namn ropas ut av en speaker.30 Han var kraftig och hade en rod svullnad under ena ogat. De andra grabbarna skrattade nar han hoppade upp pa golvet.
- Var glad att du slipper dela rum med Nisse, sa Dyrken.
Da hade du varit tvungen att stalla upp som sparringpartner31 ocksa.
- Nisse ar boxare, forklarade Jojje. Okej, jag lamnar dej har sa ni far bekanta er. Om en kvart bjuder husmor pa kaffe och nybakade bullar.
- Va fan har du 'gjort eftersom du har hamnat har? fragade Turken och siktade med cocacolaflaskan mot Kenta.
Kenta tittade pa honom for att forsoka utrona om Turken drev med honom eller om det var fraga om nat slags prov, men Turken sag lika ointresserad ut som om han fragat hur mycket klockan var.
- Jag snodde en moped,32 svarade Kenta.
- En moped? Turken sag tvivlande ut. Finns det nan som ar sa javla dum att han snor en moped? Den kunde du val inte komma nan vart med. Trodde du att du skulle kunna kora ifran snutarna33 med en moppe? Var kommer du ifran, egentligen?
- Fran Stromsnas bruk utanfor Traryd om du vet var det ligger.
- Smaland, va?
- Ja. Fast det var aldrig meningen att kora ifran nan med den dar mopeden. Jag hade den i tva manader innan dom kom pa mej.
- Jasa, du! sa Turken gillande. Hur bar du dej at?
- Jag gomde den i ett gammalt vagnslider.
En gonggong danade fran undervaningen. Turken spratt till, stallde ifran sig cocacolaflaskan pa bordtennisbordet och sa:
- Kaffedags. Du far beratta mer om det dar en annan gang, det vill jag hora mer om. Just nu spinner jag mer pa morsans nybakade bullar.34